Jag tänkte på det idag när jag gick förbi Katthults förskola i Munka när jag var påväg hem från busshållsplatsen med min väska full med böcker som säkert vägde över 3 ton.
Det stod ett par pojkar vid stängslet och tittade ut mot gatan och de som gick förbi, de sa "Hej" så jag log och sa såklart "Hej hej" tillbaka.
Bara en sådan liten sak fyllde mig med glädje, jag lovar. Att få höra ett enkelt hej.
När man var liten var det också lättare att säga något till en främling utan att man skulle tänka att, "undrar vad han nu tyckte om mig när jag sa så". För nu för tiden så kan vi inte ens le eller säga hej till en främling utan att man oroar sig för vad den andre skulle tycka och tänka om en. Det är hemskt. Egentligen.

Så le och säg Hej till folk och främlingar mina vänner.
Ni flesta har ju muskler så att ni kan få till ett smile. Eller hur!?
Det gläder inte bara den andre personen när du ler, du blir också glad av det, glad över att du gjorde någon annan glad.

Ett litet leénde räcker långt.