Nu blev det såhär vettni, att jag blev lite seg med att sätta mig här och skriva seriösa grejer sen jag kommit hem från breanäs och alla underbara konfirmander. Och tyvärr så blev jag lite seg med det nu ikväll också.. Men så är det att heta Emma och va som hon är. Det är inte lätt alla gånger :)

Men jag kan ju säga det att det var Dale som fick mig att skriva vidare här, hade ju tankar på att lägga av. Men icke säger jag för här ska det bloggas vidare.



Vilken månad förstår ni, helt underbart har det varit. Visst har det varit krävande att hålla reda på 28 små konfirmander men ack så roligt man kan ha det. Träffade en kompis i affären nu ikväll och berättade att jag varit på konfaläger i 4 veckor och fattade inte att jag pallade vara där när jag inte fick betalt. Men jag skulle kunna vara där för evigt, så bra har jag haft det! Min stora familj känns det som.
Och som tur är så ska jag träffa större delen av dem nu i helgen, på sommarmötet som egentligen inte är ett "Möte", för er som inte vet. Eller jo, det är ett Möte, ett Möte där några 1000 människor möts, träffas och pratar, kramas, lyssnar och pussas (gör dom säkert). Ett kristet Möte där det bjuds på allt ni kan tänka er:
Undervisning om bibeln, Jesus och allt som rör sig kring honom.
Glass.
Godis.
Böcker.
Ett Möte mellan:
Gamla bekanta som du bara träffar någon gång om året.
Men framför allt ett Möte mellan:
Dig och Gud!


Just därför är det så härligt att komma till sommarmötet (och varför inte påminna om andra läger, såsom "Puls") för där får man påfyllning, där får man möta Jesus! Kom dit.



Nu blev det helt plötsligt ett långt inlägg här. Huvudsaken är att ni förstår.

Puss